Så kan Förtvivlans munterhet användas i en mening
- Hon biter ihop tänderna i förtvivlans mod, tårarna tränger fram i hennes ögon, hon måste köra bort duvorna innan
- Han svär, fastän hans ögon ännu lysa av munterhet, och föres bort lik en halsstarrig pojke, sparkande och skrattande.
- Ingenting annat än uppränningen till en komedi med jämna inslag av munterhet och vemod.
- Karl-Artur behövde endast köra förbi doktorsträdgården och svänga in på bygatan för att mötas av glädje och munterhet.
- - Här skall jag in, sade den gamle med förtvivlans beslutsamhet.
- Det gick en ström av munterhet från dem till henne, från henne till dem.
- Hennes ständiga munterhet, hennes skratt som trillade i väg på det lustigaste sätt, allt roade mig och piggade upp mig.
- Hans nåd svällde som en padda, ett tecken till vrede eller till munterhet.
- ,, Vem har lärt dig all den där myckna vetenskapen, Jon ?,, frågade jag när min munterhet lagt sig en smula.
- Han kunde ej undvika att dela Jeppes munterhet, vid upplösandet av knytena och anblicken av så rara artiklar.
- Sedan tvärsatte han sig vid bordet mitt framför modren, plötsligt fylld av den mest brusande munterhet.
- I ett förtvivlans sista mod vacklade Frasse bort till poliserna, slog sig ner hos dem, drog hatten över näsan och viskade hest :
- Djärvheten är en själens munterhet !
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
